Kyss mig farväl en gång till.

/// tonight the,
/// tonight the hills are watching her
/// as she runs towards the sea,
/// yeah she runs so she be free.

/// and of all the friends and enemies she's made along the way
/// they are nowhere in her thoughts
/// as she dives beneath the waves .

/// ...now we're no where in her thoughts
/// as she dives beneath the waves.

Life is beyond peace and war, justice and crime, I remember when life was a miracle.
Jag är ledsen och känslan inuti påminner om när man ätit sig alldeles för mätt och hela kroppen är i uppror. Det vill säga, det är inte den sköna mysiga, pilska, känslan av när man är mätt utan bara den hemska.
Har ingen aning om jag är glad eller ledsen. På ett sätt så har jag en konstig känsla av att du också känner likadant. Fast jag vet inte riktigt, jag blev så sårad av någonting du inte ens vet om att jag vet. Det är på grund av denna informationen fattade jag mitt beslut, på grund av denna informationen upplevde jag mitt livs all-time-low. Sen är det allt det andra. Okunskap gör oss alla konstiga på våra egna sätt.
Mitt inre är krossat. Trodde på allvar att det var vi för alltid nu. Så djävla knäckt man blir av det där då. Det verkar som att du också är det, även om jag inte riktigt förstår. Jag trodde att osäkerheten och den totala ovetskapen om dina känslor inför mig betydde att det inte var något att snacka om alls. Att "ahja, då går vi vidare nu".
Ärligt talat vet jag inte vad jag kommer att göra. Jag har ingen aning om vad jag ens gör för tillfället, ännu mindre imorgon eller om 5 minuter. Känner mig fruktansvärt instabil, labil. Kommer på mig själv med att göra saker som mer eller mindre är livsfarliga och det skrämmer mig. Jag har tappat kontrollen över mitt liv och mina känslor.
Är försöken att låtsas som att det regnar ett försök att ignorera faktumet att det blev som det blev? Försöken att undvika att prata om känslor, är det för att du inte vill inse situationen? För mig känns det som att jag plötsligt inte längre är värdig att få veta någonting. Att inte få se, känna, höra, lukta. Nej, det känns som att jag står utanför ditt fönster i morgondimman med daggen droppandes i mitt ansikte, där tårarna dränks i fukten i luften.

Om någon frågar hur jag mår svarar jag som jag alltid gör. "Det är bra med mig. Hur är det själv?"