Kyss mig farväl en gång till.

När jag tänker på det så känns det som en klassisk kärlekshistoria. Lite som Casablanca, när de skiljs åt i slutet utan att veta vad som kommer att ske efter detta. De säger farväl och skiljs som vänner, men vill inte egentligen båda två att de ska stanna? Går det ens? Nej, det gör inte det. De skriver brev till varandra, saknar och längtar men det är omöjligt att någonting skulle ske. Av så många olika orsaker.

Rent reflexmässigt skär det i mitt hjärta. All kärlek går förspilld, passionen regnar bort i avloppsröret, rinner längs med gatan och blir en virvel strax innan avloppet slukar allt. Som ett stort svart hål. Fy fan vad jag tycker synd om dem.
Men jag kan inte sluta undra: finns det någon som någonsin kommer att känna så mycket för mig?


Denna fick mig ändå att skratta, mitt bland all sorg.

Det är dags att bli seriös igen. Denna är till dig. Jag tänker på dig och mitt hjärta gråter för dig. Hade aldrig någonsin klarat av att leva ett liv där jag vet att du inte längre finns bland oss.


"Johnny, Johnny vart ska du gå, jag är så orolig för dig i kväll",
men Johnny han sa bara: "Ut!"