Kyss mig farväl en gång till.

I live alone, I cry alone
I'm on the phone but noone speaks
I never sleep, I never need

Jag hatar när det blir såhär. När jag bara borde stänga ute alla andra för att klara livhanken själv men jag är för korkad för att göra det. Kom kom, era problem är min ångest. Kom kom, era problem gör så att jag inte kan sova om nätterna. Tänkte skriva att jag är besviken på mig själv men jag insåg att det är jag inte. Det är såhär jag fungerar och jag tycker innerst inne det är något vackert med det. Men varje gång jag gör det dör en del av mig. Jag har stängt av mig själv och mina känslor och går på någon konstig form av självbevarelsedrift nu. I vanliga fall hade jag inte brytt mig om det ett skit, hade tackat ja till att jobba sönder mig utan att tveka. Sånt här händer med jämna mellanrum men för fan, när det går ut över den enda jag bryr mig om så orkar jag bara inte längre. Jag ORKAR inte det här själv ...fast jag kanske alltid har varit såhär mot henne?

Bunny? Förlåt mig.

Ska tappa upp ett bad, ladda min ipod och drömma mig bort någon annanstans. Det här håller inte.

And all the flowers in her hair
How my heart jumps through the air,
just as much as our mouths were wet