Don Juan

Jag funderar allvarligt på att börja skriva dagbok. En riktig dagbok, inte hittepå-låtsas-dagbok på nätet. Problemet för mig är att jag och mina tankar oftast inte kommer överens i efterhand. Det finns inget jobbigare än att behöva läsa något man skrivit, allting bubblar upp. Jag vet att det är sjukt dåligt att bearbeta genom att förtränga men det funkade då och idag tror jag bara inte att jag skulle klara av att bearbeta det. Det hade helt enkelt nog blivit för mycket.

Så min strategi ligger, efter en viss mån av självrannsakan, i att bearbeta det som ligger framför näsan på mig. Det andra kommer då oftast som en bonus. Ibland funderar jag över vissa saker, där jag märker att jag kommit så oerhört mycket längre än innan och så plötsligt inser jag hur mycket annat som jag har lyckats lära mig att leva med.

Igår var det
22 år sedan. Martin frågade mig om jag visste vad det var för dag. Jag svarade "onsdag?". Men hur ska jag kunna begripa och känna sorg för någonting som aldrig har varit något man kunnat ta på? Något som alltid varit en dröm. Ett stort hål av saknad efter något som man inte kunnat placera? Det största problemet i mitt liv kommer jag aldrig någonsin att kunna lösa. Men jag är nöjd med vad jag har. Hur skulle jag inte kunna vara det när jag aldrig haft något annat? Jag är inte som alla andra. En kliché som jag tror stämmer in på mig allt för väl.

Nu låter det som att mitt liv är i tusen bitar och alltid har varit det. Så är inte fallet. Jag är väldigt glad och nöjd med mitt liv. Jag är luspank, saknar jobb och studerar ett ämne jag avskyr. Låter lite osannolikt. Men såhär är det: jag hanterar livet
mycket bättre som fattig, i dagsläget behöver jag inget jobb eftersom jag har skolan, och visst, ämnet är sjukt tråkigt men det ingår i det stora hela och man måste så för att kunna skörda. Min fritid går ut på att sjunga Singstar, jag har min helt otroliga våning i Malmö som folk skulle döda för. Plus, jag trodde aldrig det skulle hända men... Jag har hittat hem.

Fiskeklubben var svartklubb. Åtta anhållna.

Måste bara tillägga att jag gick förbi stället precis när de genomförde razzian. Skulle till Martin och tja, Fiskeklubben låg precis på andra sidan rondellen. Inte särskilt trevliga människor som brukade hänga där.

1 Comment:

  1. Anonym said...
    en man som inte vet var han har varit kan aldrig gå frammåt

Post a Comment



Senaste inlägg Äldre inlägg Startsida