Im about to let go, will I ever let you know?
Im about to let go of my... Will I ever let you know of my...
Im about to let go, of my baby.

Det finns så sjukt många tankar i mitt huvud som måste få komma ut. Jag ska rota upp ett anteckningsblock meddetsamma och börja föra dagbok. Tankebok borde jag kanske kalla det istället. Oftast försöker jag hålla mig borta från tankar och funderingar. Det slutar i katastrof om jag får fördjupa mig, förstår ni.

Tänkte på en sak på bussen, angående det här med tankar. Det finns saker som får en att bli suddig i huvudet. Tankar finns det många, men inget man kan fokusera på. Det är som att... leta efter en radiokanal och bara snurra så snabbt man kan på hjulet. Ljuden flyger förbi inuti öronen och letar sig runt men det får aldrig något fäste. Jag hatar alkohol i syftet att slappna av.

Sen finns det stunder då man kan filtrera ut allting. Allting i huvudet försvinner och man har kvar essensen av det viktigaste. För stunden finns det ingenting annat i världen. Bland annat förälskälse har den effekten på mig. Det finns annat med, såklart. Jag är inkapabel att hantera tankarna när de är så många, därför uppskattar jag de stunder då jag verkligen kan fokusera mig på en sak och leva ut den. Känna vingslagen runtomkring som får luften att virvla runt även de minsta dammkornen och lyfta ens hår. Bara en liten aning, precis så mycket så att man märker det men skyller det på draget. Mitt medvetande och intellekt är verkligen knasigt.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Tusen saker ekar i pannloben, men ingen som passar sig. Idag har jag redan förnedrat mig tillräckligt. Så jag gör såhär: Jag tar på mig mina hörlurar innan jag ger mig ut och inbillar mig att jag är säker bakom tonerna som injiceras i mitt medvetande. Något annat kan jag inte längre göra.

Chris #

KREISLAUF