I forget to pray for the angels and then the angels forget to pray for us
jag har fortsatt att göra musik, eller... att kalla det för musik är egentligen att pissa på alla musiker som finns. hej noll självförtroende. hejdå självrespekt. smelly får hjälpa mig formulera mina texter för jag är ungefär lika bra på det som en kamel är pirat. ungefär som jag är på allt annat också. men det är roligt och det är en ett sätt att få ut allting som kliar inuti mig, det som känns som bomull som har fastnat i artärerna. killas lite men är mest väldigt obehagligt.
jag är inte lyckad, jag är inte smart, jag är heller inte särskilt vacker. det är ingenting som jag vill ha ut av livet heller. min plats är väldigt petit här i världen och när jag blir stor ska jag bli liten igen. det enda jag vill är att bli ihågkommen av de jag älskar.
lidande & sorg har jag ingenting emot, det är det som får mig att känna mig levande. varje gång jag råkar ut för det känner jag mig levande, som en fix, men samtidigt skrapar jag i botten med hjärtat och får sår jag inte kan hela.
O partigiano, portami via. Chè mi sento di morir!
Senare inlägg Äldre inlägg Startsida